DEN SOM SÖKER GULDKORN FINNER

BEKÄNNELSE/BETRAKTELSE
Istället för att vältra mig i sorger och besvär så tänkte jag fokusera på guldkornen som dykt upp under den senaste veckan. Som att jag i torsdags hängde i min studio och hamnade i ett skönt flow och skapade två nya magiska grunder till kommande Tikkle Me-släpp. Eller att jag i fredags fikade med Hanna och Yrsa från låtskrivarklassen och vi bestämde att vi ska börja ha låtskrivarsessions med feedbacksamtal. Eller att jag var på konstvernissage, såg hela FYRA grymma band i helgen och träffade både goda och nya vänner. Jag har dessutom fått en drös av goa grejer med posten, som t.ex. nya studiohörlurar, seriealbumet Berättelser från Engelsfors, antologin Mystik och andlighet (där en av författarna är forskaren och läraren Simon Sorgenfrei, vars föreläsningar jag brukar besöka på måndagar), en festlig blues och en skimrande klänning. Och igår ramlade det in en F-skatt i brevlådan så från och med nu är jag egen företagare.

I STRÅLKASTARLJUSET
I fredags hade min vän Sissela vernissage på Konstfack där hon ställde ut handgjorda screentryckta verk som hon och hennes klasskamrat Elisabeth gjort under en av kurserna på skolan. Det bjöds på fantasifulla färgsprakande former i olika konstellationer att bli inspirerad och glad av. Jag har också haft den stora äran att själv samarbeta med Sissela, bl.a. i och med layouten till Tikkle Me's senaste skiva What Is Real. På hennes hemsida; http://cargocollective.com/sissela finns fler fina mästerverk att kika på!

DAGENS SOUNDTRACK
I helgen hann jag som sagt med en drös konserter. I fredags var jag på Landet, på en av favoritklubbarna Heaven Up Here, som har en superb fingertoppskänsla för bokningar av band. Den här gången var det dels de bekanta ansiktena i Le Muhr som bjöd på låtar från sitt kommande album, men också ett för mig tidigare okänt band, Rome Is Not A Town, som gjorde ett starkt intryck på mig. Om jag hade ett skivbolag...brukar jag tänka när jag får den här känslan. Istället tipsar jag vårt skivbolag Gaphals om mina fynd. Ibland går det hem, ibland är det alldeles för storslaget för dem att förstå. Men jag tycker om dem ändå! 
     I lördags besökte jag Debaser Strand och blev hänförd av Matriarkatet, som precis släppt nya singeln Mäns, och Mattias Alkberg/Södra Sverige. Som grädden på moset dök också min f.d. kollega Julia från bandet Nord & Syd upp på scenen och gästade Mattias och gänget.

Dagens soundtrack består sammanfattningsvis av:

1. Rome Is Not A Town - As If You Were Here
2. Matriarkatet - Mäns
3. Mattias Alkberg - Lys Upp Mig Som En Stjärna

BLOD, SVETT OCH DIAMANTER

BEKÄNNELSE/BETRAKTELSE

Den senaste veckan har varit omtumlande och fylld av blandade känslor. Den inleddes med att jag gick till en redovisningsbyrå och fick hjälp med att fylla i första steget till starten av min egna firma. Något jag funderat på att göra väldigt länge, men inte sett att jag haft nytta av fullt ut tidigare, och varit lite anti att ta tag i pga pappersarbetet. Dock är det nästan ofrånkomligt när en arbetar som frilansande musiker och workshopledare, och kommer enbart gynna mig i mitt fortsatta arbete, så jag är glad att den resan satts igång på riktigt nu.

      Mindre glad är jag över att jag i onsdags behövde gå till en gynekologisk mottagning och göra en kompletterande undersökning efter att jag gjorde en cellprovskontroll i november förra året. Jag fick veta att jag hade lätta cellförändringar och därför är det viktigt att ta bort dessa i tid så det inte utvecklas till mer elakartade cellförändringar och livmoderhalscancer. Orsaken till detta är att jag blivit smittad av en viss typ av HPV – humant papillomvirus, som är vanligt i underlivet och sprids genom sex. Det finns ingen behandling mot själva virusinfektionen, men däremot går cellförändringar att behandla. Det finns dock vaccination att få innan en blivit sexuellt aktiv, och jag rekommenderar alla med en livmoder att vaccinera sig. Det är dessutom gratis till och med 26 års ålder. Och använd kondom för att minska riskerna!

      Utöver detta ingrepp i det allra heligaste så hade jag också PMS – premenstruellt syndrom. För mig innebär det att jag känner mig arg och irriterad, svullen i kroppen och kan lätt bli ledsen utan att det hänt något som kan ses som en större orsak. Vissa har värre symtom, och kan må förskräckligt dåligt under själva mensen. Det kan bero på sjukdomen endometrios, som också påverkar hälsan i andra situationer. På Endometriosforum Sveriges hemsida går det att läsa mer om vad det innebär: http://endometriosforum.se/ Via facebooksidan för Mensen upptäckte jag att det just nu pågår en namninsamling om att erkänna endometrios som en folksjukdom. Förhoppningen är att överlämna alla namnunderskrifter till folkhälsominister Gabriel Wikström under en manifestation den 13 mars kl. 18 på Mynttorget i Stockholm. Om fler vill skriva på namninsamlingen så går det att göra via denna länk (kom ihåg att kolla bekräftelsemailet i din inkorg efter att du skrivit på): http://www.skrivunder.com/signatures/vi_kraver_att_endometrios_erkanns_som_folksjukdom/ och här är länk till eventet på Facebook för manifestationen: https://www.facebook.com/events/646937115452743/

      Något jag också upptäckte under veckan till mitt förtret var att biljetterna till Susanne Sundførs konsert på Kägelbanan den 20 mars var utsålda. Och jag som varit så inställd på att gå. Speciellt nu efter släppet av senaste skivan. I mitt lilla raseri över detta skrev jag en sur statusuppdatering på Facebook och köpte istället två biljetter till Laura Marlings konsert på Debaser den 20 maj. Dagen därpå hade jag som en skänk från ovan fått en kommentar på min status av en ny bekant, Sofia, som skrev att jag kunde köpa hennes biljett till Sundførs konsert. KARMA! Allt har med andra ord inte varit skit under veckan utan jag har också haft en hel del fina stunder med goda vänner och en trevlig 25-årsfest i Hallonbergen igår.

I STRÅLKASTARLJUSET

I och med det vaginala temat på det här inlägget så vill jag uppmärksamma serietecknaren Liv Strömquist som sommaren 2013 var sommarpratare i P1 och i inledningen av sitt program berättade att ”En gång i begynnelsen av min karriär som serietecknare gick jag på en fest. På den här festen var också en manlig serietecknare som kanske var 10 år äldre än jag och hade gett ut några album på ett riktigt förlag. Av någon anledning så började jag prata med honom och berättade att "jag ritar också serier". Då sa han: Jag hatar serier av kvinnliga serietecknare. Jaha? varför det? frågade jag. Jo, sa han, för kvinnor ritar bara serier om mens.” Det ledde också till antologin Kvinnor ritar bara serier om mens som släpptes 2014 med tecknade serier av kvinnor, som handlar om mens. Jag har läst delar av den so far och kan varmt rekommendera den.

DAGENS SOUNDTRACK

För ca 2-3 år sedan la min vän Charlotte upp en bild i ett album på Facebook som föreställde en teckning av okänd konstnär. Jag frågade henne om hon visste något mer om den, men det var bara en bild hon råkat hitta på nätet som hon tyckte var fin. Jag kunde inte stilla min nyfikenhet förrän jag visste vem som ritat teckningen, och min inneboende detektiv började undersöka signaturen i vänstra hörnet av bilden. Det var bara ett suddigt förnamn, men jag provade att googla och en av träffarna ledde mig till en tumblr-sida tillhörande Jehan Choo. Bland Jehans uppladdningar fann jag teckningen med titeln Alas I Cannot Swim, som var hämtad från en låt med samma namn av Laura Marling. Jag fastnade även direkt för låten och har sen dess lyssnat en hel del på hennes material. Nu i mars släpper hon sitt femte album Short Movie.

      I lördags när Kakan och jag gick in för att ta en kaffe på Espresso House vid T-Centralen spelades en låt i högtalarna som jag kände igen, men inte riktigt kunde placera. Efter en stund kom jag på att det var min vän Christian (som också är orsak till att jag träffade på Sofia som sålde mig sin biljett), som tipsat mig om den för två månader sen och skickat videon till låten Amanaemonesia av bandet Chairlift. En fantastisk video och låt som jag borde lyssna på mer och inspireras av.

      En annan låt som dykt upp i hjärnan under den senaste tiden är den gamla klassikern Diamonds Are Forever framförd av Shirley Bassey, som jag för några år sen fick den stora äran att framföra själv under en modevisning. Till uppträdandet fick jag dessutom bära en inhyrd ljusgrön balklänning, svarta balhandskar, ett diamanthalsband och en permanentad håruppsättning med fjärilar. En otroligt random upplevelse.

Dagens soundtrack består sammanfattningsvis av:

1. Laura Marling - Alas I Cannot Swim
2. Chairlift - Amanaemonesia
3. Shirley Bassey - Diamonds Are Forever
   

HJÄRTA OCH SMÄRTA

BEKÄNNELSE/BETRAKTELSE

I natt kändes det som att jag reste 15 år tillbaka i tiden när jag illamående och hulkande stapplade in hos mina päron efter att ha firat två nära vänners 30 årsfest. Själva festen var en fantastisk upplevelse ända tills vi var på hemväg och det snurrade till i taxin av alla svängar i rondellerna. Så idag har jag till största del sovit och vilat upp mig i mitt gamla rum i Skiftinge, och försökt vänja magen vid mat igen. Nu skulle jag och päronen ha kollat på ett program tillsammans som heter ”Den som inte får finnas” och som handlar om några ungdomar med Aspergers syndrom, men istället tar händelserna i Köpenhamn under gårdagen upp tv-tiden. Jag fick också ett dödsbesked igår på alla hjärtans dag. Yrsa från min klass på låtskrivarutbildningen på Biskops Arnö, som jag gick förra våren, hörde av sig och berättade att vår kursansvarige lärare Arne, som också var författare, fick ett hjärtstopp i torsdags och dog under fredagen. Vad hon visste så hade han inte mått dåligt tidigare utan det kom helt plötsligt och kort efter att hon träffat honom på ett möte. Jag tänker på hans fru och son, som jag tror bara är i 10 års åldern... Vi hjälptes åt att meddela alla i klassen och hoppas att vi kanske kan få till en träff framöver. Jag kommer i alla fall träffa tre av dem om två veckor, vilket var planerat innan Arnes död, men nu känns än mer angeläget. Kommer osökt att tänka på vad som händer inom hjärtforskningen idag. 2012 var jag gästkrönikör i tidningen Folket och fick skriva en ledare lagom till alla hjärtans dag det året. Där presenterade jag min egna lilla forskning jag fått fram via nätet, dels om bakgrunden till varför dagen existerar, men också om hur våra hjärtan påverkas av sång och sång tillsammans med andra i kör där forskningen kommit fram till flera olika positiva effekter. 

Tillbaka i soffan hos mina päron fortsätter nyheterna om Köpenhamn. I fredags, när jag kom hit, tittade vi på Skavlan tillsammans. Mamma älskar Skavlan. Jag är inte fullt lika förtjust, tycker att intervjuerna ibland blir så tramsiga, men blev ändå lite intresserad. Dels för att Benny Andersson skulle vara med och prata om nya filmatiseringen av boken Cirkeln, men framför allt att den unga forskaren Giulia Enders, som forskar kring vår koppling mellan tarmsystemet och hjärnan, skulle vara med. Blev extra peppad på att läsa hennes bok Charmen med tarmen efter att jag såg intervjun då hon hade ett så entusiastiskt och tydligt sätt att förklara sina forskningsresultat på. En forskning som jag saknar i mina möten med psykiatrin, där de på sin höjd frågar mig om jag äter regelbundet istället för att det faktiskt skulle finnas en poäng med att analysera en människas matintag, hur viss mat t.ex. lättare leder till trötthet, magproblem och depression, och dessutom i sambanden med olika mediciner som påverkar tarmsystemet.

I STRÅLKASTARLJUSET

Något som jag känner skulle hjälpa mig med att få bättre rutin, koll och balans kring mina matintag är att göra veckomatscheman. Ofta räcker min kreativitet inte till när det kommer till matlagning och istället för att ha planerat in tid för det så vill jag mest slänga ihop något snabbt, vilket ofta kan bli enformigt och lite för enkelt, kanske inte så näringsrikt alla gånger utan mest något som stillar hungern i stunden. Därför är det så grymt att ha vänner som Anna, som älskar att laga mat och som kan ge en inspiration. Anna har nyligen startat den vegetariska matbloggen Goji Girl för att dela med sig av sina bästa recept.

DAGENS SOUNDTRACK

När jag satte mig på tåget i fredags på väg till Eskilstuna och pluggade in hörlurarna i öronen så upptäckte jag till min förtjusning att Susanne Sundfør släppt sitt nya album Ten Love Songs samma dag. Jag hade bara hört en singel tidigare som talade starkt för att det här var ett album jag skulle uppskatta. Det gav mig också en perfekt referens till mötet med Cili, som eventuellt ska producera vårt nästa album. I fredags släppte också ett av mina favoritband just nu, Västerbron, singeln Död för mig som en punch in the face inför alla hjärtans dag. Deras tidigare singel Du visste vad du ville göra men du gjorde inget ger mig fortfarande pepp och känns lite som ett mantra inför jobbiga uppgifter jag ska ta mig igenom. Förra fredagen var jag på musikvideopremiär på Barbro för låten Flykten av bandet Le Muhr. En rolig överraskning är att en av mina nya musikkollokollegor, Foad, också varit inblandad i skapandet av videon.

Dagens soundtrack består sammanfattningsvis av:

1. Susanne Sundfør - Delirious
2. Västerbron – Död för mig
3. Le Muhr – Flykten 

STJÄRNSTUNDER I VARDAGEN

BEKÄNNELSE/BETRAKTELSE

Idag tänkte jag berätta om bakgrunden till mitt bloggnamn. Men först, en bekännelse; jag hade en bra plan idag, var förberedd, hade skrivit listor på allt jag behövde ha med mig och gjort upp en rimlig tidsplan för att inte behöva stressa. Bara en sån sak som att komma till hållplatsen 4 minuter innan bussen går är stort. Efter lunch tänkte jag jobba ett pass i musikstudion och mötte upp Maria vid Slussen. Hon skulle vara med i studion en stund för att hämta några ljudfiler och bolla lite idéer. När vi satt oss på tunnelbanan mot Björkhagen (mitt emot en entusiastisk kvinna som var i fullfärd med att öppna ett paket med sin nya tarotkortlek), och åkt några stationer inser jag plötsligt att jag glömt studionycklarna hemma... All pepp rann av mig. Som tur var hann vi inte åka så långt på sträckan, men lite för långt för att vända hem och hämta nycklarna. Det blev istället en paus vid Gullmarsplan innan vi skildes åt, och jag stämde träff med Kakan för bandmöte vid Mariatorget. Ibland går det inte som en tänkt sig, men det kan komma något gott ur det hela ändå. Allt beror på var en fäster blicken.

När jag gick i mellanstadiet blev jag under en period utfryst från mitt närmsta kompisgäng som jag var med i då. Inte alls något jag hade väntat mig eller planerat. Jag började söka mig till skolbiblioteket på rasterna och tog min tillflykt in i sagornas värld. Det var då som jag fann en av mina favoritförfattare, Michael Ende, och hans surrealistiska och tankeväckande världar. En bok som fångade mig lite extra var historien ”Momo – eller kampen om tiden”, som kom ut 1973 och handlar om en föräldralös flicka som rymt från ett barnhem och flyttar in i en amfiteater i en stad någonstans vid Medelhavet. Invånarna i staden blir nyfikna och börjar hälsa på hos henne då hon har en speciell gåva, hon är väldigt bra på att lyssna. Så bra så att hon inte behöver säga något till dem när de kommer till henne med sina problem, utan de lyckas efter en stund att lösa dem helt på egen hand. Men något hotar staden. Plötsligt börjar hennes nya vänner ha allt mindre tid till att komma och hälsa på. Gråa herrar har smugit sig in och lurar invånarna till att börja tidsspara. Momo bestämmer sig för att stoppa tidstjuvarna och ge tillbaka tiden till människorna.

På min födelsedag förra veckan fick jag en väldigt symbolisk present av mina vänner Hanna och Anna. De hade hittat ett halsbandsur på en marknad i Berlin och på ett hoprullat meddelande stod mitt favoritcitat ur ”Momo – eller kampen om tiden” nedskrivet för hand:

"Vad är en stjärnstund för något? undrade Momo. Då och då genom tidernas gång dyker det upp alldeles speciella ögonblick, förklarade Mäster Hora, då det slumpar sig så att allt, alla ting och varelser, ända bort till de allra avlägsnaste stjärnorna, samverkar inbördes på ett alldeles unikt sätt, så att det kan hända saker som inte skulle ha varit möjliga vare sig dessförinnan eller efteråt. Tyvärr kan människorna i allmänhet inte konsten att utnyttja dessa ögonblick, och alltså går stjärnstunderna oftast obemärkt förbi. Men när där råkar finnas någon som förstår deras makt, då kan det hända stora saker i världen."

I STRÅLKASTARLJUSET
Min vän Hanna är inte bara bra på att hitta fina presenter, hon är också en fantastisk fotograf som jag fått den stora äran att samarbeta med vid flera tillfällen. Delar av hennes verk finns att beskåda på Hanna Ukura

DAGENS SOUNDTRACK

I onsdags var jag och såg bandet SORK spela på Fritz's Corner. Två av medlemmarna hade tidigare ett band som hette Surplus People, som jag och min vän Jåsse bokade några gånger till Eskilstuna när vi hade vår kulturförening Superhjältarna. De hade bl.a. en fantastisk låt som heter ”He's Got A Penis On His Head”. Efter spelningen i onsdags kom jag, Kakan och Leffe in på ett samtal om begreppet mansplaining (bra blogginlägg att läsa om begreppet finns här på Skepchick ) och Kakan påminde mig om en låt som jag totalt glömt bort - ”Go Forth, Feminist Warriors” - som sjungs av bl.a. Kimya Dawson, Tegan & Sara och Aimee Mann, och innehåller textraden ”Mansplainin every night and day, but they can't mansplain our freedom away”. Mer info om hur låten kom till går att läsa här på Rookie Mag 

Dagens soundtrack består sammanfattningsvis av:

1. SORK - Kick On Your Borders
2. Surplus People – He's Got A Penis On His Head
3. Rookie Theme Song – Go Forth, Feminist Warriors

FÖRSTA DAGEN PÅ RESTEN AV MITT LIV

Igår firade jag min personliga nyårsafton med att fylla 29 år. Det känns bra, jag är inte så fixerad vid ålder. Jag känner snarare att jag kommit till ett stadie då jag blir mer och mer klarsynt, vet mer om mig själv, hur jag fungerar och åt vilket håll jag vill fortsätta. Jag har en tydlig plan och känner mig säker i mina val. Jag inleder med att starta den här nya bloggen om tiden och livet. 

Idag hade jag en tid hos en sjuksköterska på Sabbatsbergs sjukhus. Först visste jag inte riktigt varför jag blivit kallad, men sen förstod jag att det var för att jag bett om en samtalskontakt som jag kan ha till hands när det krisar, om den negativa stressen kommer åt mig. Hon var väldigt tillmötesgående och gav ett förtroendeingivande intryck. Jag känner att hon kan vara ett bra stöd för mig om jag behöver. Vi ska ses om tre veckor igen för att fortsätta lära känna varandra, men hon tyckte att hon fick en bra bild av mig idag. Det hon tyckte att jag skulle prioritera just nu är sömn och mat, att ha en inneboende ”Skalmans mat- och sovklocka”, som hon uttryckte det, och jag vet att det är något jag behöver jobba med. Det är inte hållbart att gå och lägga sig tre-fyra på nätterna och sova bort mer än halva dagarna, inte uppleva något dagsljus och få d-vitaminbrist. Och jag vill också hitta mer inspiration till matlagningen så att det både känns roligare och att jag får i mig näringsriktig föda. Hittills har det mer varit som en nödvändighet än ett kreativt och njutbart inslag i vardagen. Jag tror jag ska tänka på det mer som häxkonster, att jag skapar en magisk brygd som förhöjer mina sinnen och förvandlar mig till en kraftfull och energirik varelse. Något som krävs om jag ska kunna realisera min plan på bästa tänkbara sätt.

Nu har jag prickat av det mesta på min ”att göra-lista” för dagen. En skön bonus var att min farbror ringde från Tyskland och gratulerade mig. Jag har inte pratat med honom på flera år. Han sa att han och en av hans tvillingdöttrar, min kusin Julia, planerar att göra ett besök i Stockholm till hösten. En fin födelsedagshälsning och en välkommen överraskning!