STJÄRNSTUNDER I VARDAGEN

BEKÄNNELSE/BETRAKTELSE

Idag tänkte jag berätta om bakgrunden till mitt bloggnamn. Men först, en bekännelse; jag hade en bra plan idag, var förberedd, hade skrivit listor på allt jag behövde ha med mig och gjort upp en rimlig tidsplan för att inte behöva stressa. Bara en sån sak som att komma till hållplatsen 4 minuter innan bussen går är stort. Efter lunch tänkte jag jobba ett pass i musikstudion och mötte upp Maria vid Slussen. Hon skulle vara med i studion en stund för att hämta några ljudfiler och bolla lite idéer. När vi satt oss på tunnelbanan mot Björkhagen (mitt emot en entusiastisk kvinna som var i fullfärd med att öppna ett paket med sin nya tarotkortlek), och åkt några stationer inser jag plötsligt att jag glömt studionycklarna hemma... All pepp rann av mig. Som tur var hann vi inte åka så långt på sträckan, men lite för långt för att vända hem och hämta nycklarna. Det blev istället en paus vid Gullmarsplan innan vi skildes åt, och jag stämde träff med Kakan för bandmöte vid Mariatorget. Ibland går det inte som en tänkt sig, men det kan komma något gott ur det hela ändå. Allt beror på var en fäster blicken.

När jag gick i mellanstadiet blev jag under en period utfryst från mitt närmsta kompisgäng som jag var med i då. Inte alls något jag hade väntat mig eller planerat. Jag började söka mig till skolbiblioteket på rasterna och tog min tillflykt in i sagornas värld. Det var då som jag fann en av mina favoritförfattare, Michael Ende, och hans surrealistiska och tankeväckande världar. En bok som fångade mig lite extra var historien ”Momo – eller kampen om tiden”, som kom ut 1973 och handlar om en föräldralös flicka som rymt från ett barnhem och flyttar in i en amfiteater i en stad någonstans vid Medelhavet. Invånarna i staden blir nyfikna och börjar hälsa på hos henne då hon har en speciell gåva, hon är väldigt bra på att lyssna. Så bra så att hon inte behöver säga något till dem när de kommer till henne med sina problem, utan de lyckas efter en stund att lösa dem helt på egen hand. Men något hotar staden. Plötsligt börjar hennes nya vänner ha allt mindre tid till att komma och hälsa på. Gråa herrar har smugit sig in och lurar invånarna till att börja tidsspara. Momo bestämmer sig för att stoppa tidstjuvarna och ge tillbaka tiden till människorna.

På min födelsedag förra veckan fick jag en väldigt symbolisk present av mina vänner Hanna och Anna. De hade hittat ett halsbandsur på en marknad i Berlin och på ett hoprullat meddelande stod mitt favoritcitat ur ”Momo – eller kampen om tiden” nedskrivet för hand:

"Vad är en stjärnstund för något? undrade Momo. Då och då genom tidernas gång dyker det upp alldeles speciella ögonblick, förklarade Mäster Hora, då det slumpar sig så att allt, alla ting och varelser, ända bort till de allra avlägsnaste stjärnorna, samverkar inbördes på ett alldeles unikt sätt, så att det kan hända saker som inte skulle ha varit möjliga vare sig dessförinnan eller efteråt. Tyvärr kan människorna i allmänhet inte konsten att utnyttja dessa ögonblick, och alltså går stjärnstunderna oftast obemärkt förbi. Men när där råkar finnas någon som förstår deras makt, då kan det hända stora saker i världen."

I STRÅLKASTARLJUSET
Min vän Hanna är inte bara bra på att hitta fina presenter, hon är också en fantastisk fotograf som jag fått den stora äran att samarbeta med vid flera tillfällen. Delar av hennes verk finns att beskåda på Hanna Ukura

DAGENS SOUNDTRACK

I onsdags var jag och såg bandet SORK spela på Fritz's Corner. Två av medlemmarna hade tidigare ett band som hette Surplus People, som jag och min vän Jåsse bokade några gånger till Eskilstuna när vi hade vår kulturförening Superhjältarna. De hade bl.a. en fantastisk låt som heter ”He's Got A Penis On His Head”. Efter spelningen i onsdags kom jag, Kakan och Leffe in på ett samtal om begreppet mansplaining (bra blogginlägg att läsa om begreppet finns här på Skepchick ) och Kakan påminde mig om en låt som jag totalt glömt bort - ”Go Forth, Feminist Warriors” - som sjungs av bl.a. Kimya Dawson, Tegan & Sara och Aimee Mann, och innehåller textraden ”Mansplainin every night and day, but they can't mansplain our freedom away”. Mer info om hur låten kom till går att läsa här på Rookie Mag 

Dagens soundtrack består sammanfattningsvis av:

1. SORK - Kick On Your Borders
2. Surplus People – He's Got A Penis On His Head
3. Rookie Theme Song – Go Forth, Feminist Warriors

FÖRSTA DAGEN PÅ RESTEN AV MITT LIV

Igår firade jag min personliga nyårsafton med att fylla 29 år. Det känns bra, jag är inte så fixerad vid ålder. Jag känner snarare att jag kommit till ett stadie då jag blir mer och mer klarsynt, vet mer om mig själv, hur jag fungerar och åt vilket håll jag vill fortsätta. Jag har en tydlig plan och känner mig säker i mina val. Jag inleder med att starta den här nya bloggen om tiden och livet. 

Idag hade jag en tid hos en sjuksköterska på Sabbatsbergs sjukhus. Först visste jag inte riktigt varför jag blivit kallad, men sen förstod jag att det var för att jag bett om en samtalskontakt som jag kan ha till hands när det krisar, om den negativa stressen kommer åt mig. Hon var väldigt tillmötesgående och gav ett förtroendeingivande intryck. Jag känner att hon kan vara ett bra stöd för mig om jag behöver. Vi ska ses om tre veckor igen för att fortsätta lära känna varandra, men hon tyckte att hon fick en bra bild av mig idag. Det hon tyckte att jag skulle prioritera just nu är sömn och mat, att ha en inneboende ”Skalmans mat- och sovklocka”, som hon uttryckte det, och jag vet att det är något jag behöver jobba med. Det är inte hållbart att gå och lägga sig tre-fyra på nätterna och sova bort mer än halva dagarna, inte uppleva något dagsljus och få d-vitaminbrist. Och jag vill också hitta mer inspiration till matlagningen så att det både känns roligare och att jag får i mig näringsriktig föda. Hittills har det mer varit som en nödvändighet än ett kreativt och njutbart inslag i vardagen. Jag tror jag ska tänka på det mer som häxkonster, att jag skapar en magisk brygd som förhöjer mina sinnen och förvandlar mig till en kraftfull och energirik varelse. Något som krävs om jag ska kunna realisera min plan på bästa tänkbara sätt.

Nu har jag prickat av det mesta på min ”att göra-lista” för dagen. En skön bonus var att min farbror ringde från Tyskland och gratulerade mig. Jag har inte pratat med honom på flera år. Han sa att han och en av hans tvillingdöttrar, min kusin Julia, planerar att göra ett besök i Stockholm till hösten. En fin födelsedagshälsning och en välkommen överraskning!