Idag hade jag en tid hos en sjuksköterska på Sabbatsbergs sjukhus. Först visste jag inte riktigt varför jag blivit kallad, men sen förstod jag att det var för att jag bett om en samtalskontakt som jag kan ha till hands när det krisar, om den negativa stressen kommer åt mig. Hon var väldigt tillmötesgående och gav ett förtroendeingivande intryck. Jag känner att hon kan vara ett bra stöd för mig om jag behöver. Vi ska ses om tre veckor igen för att fortsätta lära känna varandra, men hon tyckte att hon fick en bra bild av mig idag. Det hon tyckte att jag skulle prioritera just nu är sömn och mat, att ha en inneboende ”Skalmans mat- och sovklocka”, som hon uttryckte det, och jag vet att det är något jag behöver jobba med. Det är inte hållbart att gå och lägga sig tre-fyra på nätterna och sova bort mer än halva dagarna, inte uppleva något dagsljus och få d-vitaminbrist. Och jag vill också hitta mer inspiration till matlagningen så att det både känns roligare och att jag får i mig näringsriktig föda. Hittills har det mer varit som en nödvändighet än ett kreativt och njutbart inslag i vardagen. Jag tror jag ska tänka på det mer som häxkonster, att jag skapar en magisk brygd som förhöjer mina sinnen och förvandlar mig till en kraftfull och energirik varelse. Något som krävs om jag ska kunna realisera min plan på bästa tänkbara sätt.
Nu har jag prickat av det mesta på min
”att göra-lista” för dagen. En skön bonus var att min farbror
ringde från Tyskland och gratulerade mig. Jag har inte pratat med
honom på flera år. Han sa att han och en av hans tvillingdöttrar, min
kusin Julia, planerar att göra ett besök i Stockholm till hösten. En fin födelsedagshälsning och en välkommen överraskning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar