BEKÄNNELSE/BETRAKTELSE
I natt kändes det som att jag reste 15 år tillbaka i tiden
när jag illamående och hulkande stapplade in hos mina päron efter att ha firat
två nära vänners 30 årsfest. Själva festen var en fantastisk upplevelse ända
tills vi var på hemväg och det snurrade till i taxin av alla svängar i
rondellerna. Så idag har jag till största del sovit och vilat upp mig i mitt
gamla rum i Skiftinge, och försökt vänja magen vid mat igen. Nu skulle jag och
päronen ha kollat på ett program tillsammans som heter ”Den som inte får finnas” och som handlar om några ungdomar med Aspergers syndrom, men istället
tar händelserna i Köpenhamn under gårdagen upp tv-tiden. Jag fick också ett
dödsbesked igår på alla hjärtans dag. Yrsa från min klass på
låtskrivarutbildningen på Biskops Arnö, som jag gick förra våren, hörde av sig
och berättade att vår kursansvarige lärare Arne, som också var författare, fick
ett hjärtstopp i torsdags och dog under fredagen. Vad hon visste så hade han
inte mått dåligt tidigare utan det kom helt plötsligt och kort efter att hon
träffat honom på ett möte. Jag tänker på hans fru och son, som jag tror bara är i
10 års åldern... Vi hjälptes åt att meddela alla i klassen och hoppas att vi
kanske kan få till en träff framöver. Jag kommer i alla fall träffa tre av dem
om två veckor, vilket var planerat innan Arnes död, men nu känns än mer
angeläget. Kommer osökt att tänka på vad som händer inom hjärtforskningen idag.
2012 var jag gästkrönikör i tidningen Folket och fick skriva en ledare lagom
till alla hjärtans dag det året. Där presenterade jag min egna lilla forskning
jag fått fram via nätet, dels om bakgrunden till varför dagen existerar, men
också om hur våra hjärtan påverkas av sång och sång tillsammans med andra i kör
där forskningen kommit fram till flera olika positiva effekter.
Tillbaka i soffan hos mina päron fortsätter nyheterna om
Köpenhamn. I fredags, när jag kom hit, tittade vi på Skavlan tillsammans.
Mamma älskar Skavlan. Jag är inte fullt lika förtjust, tycker att intervjuerna
ibland blir så tramsiga, men blev ändå lite intresserad. Dels för att Benny
Andersson skulle vara med och prata om nya filmatiseringen av boken Cirkeln,
men framför allt att den unga forskaren Giulia Enders, som forskar kring vår
koppling mellan tarmsystemet och hjärnan, skulle vara med. Blev extra peppad på
att läsa hennes bok Charmen med tarmen efter att jag såg intervjun då hon
hade ett så entusiastiskt och tydligt sätt att förklara sina forskningsresultat
på. En forskning som jag saknar i mina möten med psykiatrin, där de på sin höjd
frågar mig om jag äter regelbundet istället för att det faktiskt skulle finnas
en poäng med att analysera en människas matintag, hur viss mat t.ex. lättare
leder till trötthet, magproblem och depression, och dessutom i sambanden med
olika mediciner som påverkar tarmsystemet.
I STRÅLKASTARLJUSET
Något som jag känner skulle hjälpa mig med att få bättre
rutin, koll och balans kring mina matintag är att göra veckomatscheman. Ofta
räcker min kreativitet inte till när det kommer till matlagning och istället
för att ha planerat in tid för det så vill jag mest slänga ihop något
snabbt, vilket ofta kan bli enformigt och lite för enkelt, kanske inte så
näringsrikt alla gånger utan mest något som stillar hungern i stunden. Därför är det så grymt att ha vänner som Anna, som älskar att laga mat och som kan ge en inspiration. Anna har nyligen startat den vegetariska matbloggen Goji Girl för att dela med sig av sina bästa recept.
DAGENS SOUNDTRACK
När jag satte mig på tåget i fredags på väg till Eskilstuna och pluggade in hörlurarna i öronen så upptäckte jag till min förtjusning att Susanne Sundfør släppt sitt nya album Ten Love Songs samma dag. Jag hade bara hört en singel tidigare som talade starkt för att det här var ett album jag skulle uppskatta. Det gav mig också en perfekt referens till mötet med Cili, som eventuellt ska producera vårt nästa album. I fredags släppte också ett av mina favoritband just nu, Västerbron, singeln Död för mig som en punch in the face inför alla hjärtans dag. Deras tidigare singel Du visste vad du ville göra men du gjorde inget ger mig fortfarande pepp och känns lite som ett mantra inför jobbiga uppgifter jag ska ta mig igenom. Förra fredagen var jag på musikvideopremiär på Barbro för låten Flykten av bandet Le Muhr. En rolig överraskning är att en av mina nya musikkollokollegor, Foad, också varit inblandad i skapandet av videon.
Dagens soundtrack består sammanfattningsvis av:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar